Hur kan digitaliseringen göra medborgare lyckligare?
Författare: filosof Frank Martela
Denna artikel är en del av artikelserien Lyckan i digitalisering. Texterna i artikelserien är skrivna av författargäster och representerar inte ståndpunkter hos Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata.
Se alla artiklar i artikelserien >>
Så ändras världen, Esko, pojken min, konstaterade Aleksis Kivi i Sockenskomakarna. En av dagens centrala megatrender är digitaliseringen: I bransch efter bransch kan man hitta arbetsuppgifter som redan nu eller inom en nära framtid utförs av någon form av programvara, algoritm eller artificiell intelligens i stället för av en människa. Denna utveckling förändrar vårt förhållande till arbetet, vårt förhållande till varandra och vårt förhållande till myndigheterna. Redan Adam Smith framförde att samhällets mål är att främja medborgarnas lycka, så då är frågan: Hur kan digitaliseringen och de digitala tjänsterna tjäna medborgarnas välfärd, eller åtminstone inte försvaga den?
Här kan man lägga fram både en mer pessimistisk och en mer optimistisk framtidsbild.
I värsta fall belastar digitala tjänster användarna. När en stor del av läkarnas tid går åt till att skriva rapporter i ett dåligt fungerande digitalt system, tas denna tid från det egentliga patientarbetet. Även medborgare blir frustrerade när de i stället för med människor blir tvungna att uträtta ärenden i digitala system, där det inte finns något sätt att lösa deras individuella problem.
Fungerande digitala tjänster gör i sin tur medborgares liv betydligt lättare. De används så naturligt att man inte ens tänker så mycket på det. Jag betalar själv till exempel räkningar med mobilen och inte på ett bankkontor. Det blir ganska stora mängder sparad tid och undkommet besvär, men att betala en elektronisk faktura har blivit en så naturlig del av vardagen att man inte fäster någon uppmärksamhet vid saken.
En hurdan digital tjänst gör då människan lyckligare? För det första måste tjänsten planeras utifrån människans behov. Dåliga tjänster är inte intuitiva och tvingar en människas problem till former som de inte lämpar sig för. I stället för att en människa ska agera på systemets villkor lönar det sig att planera systemet så att det fungerar på människans villkor. Detta kräver att man förstår vilka behov människor som närmar sig tjänsten har och vilket som vore det mest meningsfulla sättet att lösa problemen. Och därefter kan man planera ett system för att stödja dessa behov.
Ett vanligt fel i planeringen av digitala tjänster är att överföra den tidigare analoga modellen direkt till en digital: ”Tidigare gjorde man så här, nu gör man på samma sätt digitalt.” Denna fantasilöshet skapar stela tjänster. Tjänsten ska inte heller planeras så att den stöder det nuvarande arbetssättet, utan den ska stöda målsättningen. Ofta gör den digitala tjänsten det möjligt att uppnå målet på många sätt som inte var möjliga i den tidigare världen.
En digital tjänst får inte heller utgöra ett hinder för mänsklig växelverkan. Det finns saker som sköts absolut bäst när man får diskutera dem med en människa. När man försöker göra sådana här saker digitala uppstår bara frustration när kunden kämpar med ett system som inte är till hjälp. En digital tjänst av hög kvalitet ser till att maskinerna sköter maskinernas jobb och människorna sköter människornas jobb. Systemet sköter de obligatoriska rutinerna, såsom att spara bakgrundsinformation, så att den egentliga mänskliga tiden för växelverkan kan användas på bästa sätt för att lösa själva problemet.
En digital tjänst av hög kvalitet ser till att maskinerna sköter maskinernas jobb och att människorna sköter
människornas jobb.
En digital tjänst som bidrar till människors lycka torde slutligen vara en så smidig del av vardagen att den inte ens märks. Någon som använder en smarttelefon kan under dagen använda flera tiotals appar för att betala räkningar, kontrollera vädret eller busstidtabellen, kommunicera med kompisar, barnets lärare eller arbetskamrater. Dessa handlingar har integrerats så djupt i vardagen att människan inte ens tänker på hur mycket svårare allt detta var för några decennier sedan.
En lyckad digital tjänst gör människan lycklig genom att lösa människans problem så smidigt att människan inte ens inser hur viktig en viss tjänst är i vardagen.
Digitaliseringen ersätter inte behovet av att lösa komplicerade, individuella problem med en människa. Digitaliseringen hjälper till att lösa enkla problem och rutinuppgifter så att mänsklig växelverkan direkt kan fokusera på att lösa de mest utmanande frågorna.
Franks fråga till dig:
Vilket är det yttersta behovet som kunden försöker lösa? Hur kan man svara på detta behov bättre och smidigare än någonsin tidigare tack vare digitaliseringen?