Digitaliseringens svaga hot och starka möjligheter

Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata granskar i sitt framtidsarbete trender, fenomen, svaga signaler och scenarier. Observationerna som myndigheten gör kopplas till både strategiskt och praktiskt utvecklingsarbete. Den här artikeln kompletterar Digihumaus-rapporten som Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata publicerar årligen.

De scenarier om digitaliseringens framtid fram till 2030 som utarbetats av MDB och publicerades i Digihumaus-rapporten våren 2022 kan läsas i Digihumaus 2022 -rapporten.

Varför granskas svaga hot?

I Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas scenarier och trendarbete har man identifierat hur säkerhetsmiljön har blivit mångfaldigt krisartad, mera komplicerad och upplevs som mera hotfull. De paradigm vi är vana vid genomgår stora förändringar och det finns ingen återgång till ”det normala", åtminstone inte inom den närmaste framtiden. Vi är till exempel mycket beroende av varandra på den här lilla planeten, men ändå ser vi symtom på utveckling som avvecklar globaliseringen. Samtidigt spelar teknologin en allt större roll i stormaktskampen. Denna typ av komplexa och sammankopplade härvor och de processer de leder till underlättas inte heller av den ekologiska krisen.

Samtidigt är gränserna mellan den digitala och fysiska världen allt mera svävande, till exempel genom metaversum och fantastiska tjänster som utnyttjar artificiell intelligens. Apparater och applikationer som är förmånliga eller till och med gratis har gjort att många saker som är vardagliga nu sker i realtid, är hyperkopplade, personifierade och mätbara – men samtidigt hålls väldigt dolda och obemärkta. Allmänt taget finns det skäl att påminna om att digitaliseringen och teknologierna som sociotekniska fenomen och pådrivare av förändring omformar oss och våra samhällen samtidigt som vi skapar nya betydelser och användningssätt för dem.

Svaga hot är signaler om skadliga händelser eller utvecklingsförlopp som eventuellt förverkligas. På grund av den förändrade digitala miljön och säkerhetsläget har vi med hjälp av svaga signaler och spänningar i anslutning till digitaliseringens framtid granskat digitaliseringens svaga hot. De svaga hot vi identifierat är en uppföljning på arbetet med svaga signaler. Vi tror att man med hjälp av förutsägelse och föreställningar kan identifiera också starka möjligheter att agera annorlunda eller lotsa framtiden åt ett gynnsamt håll.

Med hjälp av den här artikeln vill vi öppna upp och ge verktyg för att identifiera centrala spänningar och svaga hot i anslutning till digitaliseringens framtid samt verktyg för att granska svaga hot även på andra områden.

Digitaliseringens spänningar

Många spänningar förknippas med digitaliseringsutvecklingen. Den framtidsmakt vi idag använder i frågor som gäller spänningar kommer att definiera digitaliseringen långt framåt. Här några centrala identifierade spänningar i anslutning till digitalisering och i synnerhet offentliga digitala tjänster.

Vilka är de svaga hoten?

Svaga hot är signaler om skadliga händelser eller utvecklingsförlopp som eventuellt förverkligas. Genom att samla in svaga signaler, identifiera kopplingar och tolka dem tillsammans kan man identifiera olika möjliga utvecklingsförlopp och även hot. De svaga hotens svaghet är bristen på information och osäkerhet kring de fenomen som ännu bara börjat utvecklas. Det kan vara svårt att bedöma utvecklingsgången, men med tiden kan effekten vara dramatisk. Det mest omedelbara hotet är inte nödvändigtvis det största hotet, utan i svaga och dolda hot kan man identifiera såväl hotens utveckling som de starka möjligheter att agera annorlunda som är förknippade med dem.

Ett svagt hot kan vara som en ny eller främmande art som simmat in i en damm och som fastnar på en skarpsynt fiskares krok. Ibland kan ett svagt hot kräva en mer övergripande genomgång av hela den bekanta dammen för att man ska lyckas upptäcka det.

Vi hoppas att de svaga hoten kommer att hjälpa till att klä spänningsutvecklingen i ord och öppna en diskussion om eventuella framtidsscenarier. Det mest hotfulla alternativet med tanke på digitaliseringens framtid är om det inte finns svar på de frågor som spänningarna ger upphov till. Svaga hot kan hjälpa till att stöda diskussionen, eftersom de grundar sig på systematiskt framförhållningsarbete. Vårt budskap är att man inte ska vara rädd för hotbilderna, utan istället identifiera dem och sätta dem i ord för att på så sätt kunna överväga möjliga åtgärder för att vända dem mot något mera gynnsamt.

Hur identifierar man ett svagt hot?

Identifieringen av svaga hot grundar sig på MDB:s framtidsteams arbete utifrån spänningar och svaga signaler. Centrala spänningar med tanke på digitaliseringen och de digitala offentliga tjänsterna har identifierats utifrån MDB:s framtidsarbete. Svaga signaler har samlats in under sommaren och hösten 2022. Flera tolkningsworkshopar har hållits utgående från signalerna. Utifrån dessa har man identifierat olika möjliga utvecklingsförlopp och svaga hot, när signalerna har tolkats också ur spänningarnas synvinkel.

Till följande presenterar vi tre svaga hot mot digitaliseringen som har valts ut för den här artikeln. Vi har granskat utvecklingsförlopp som utgör svaga hot, särskilt med tanke på Finlands och de offentliga digitala tjänsterna, som en del av MDB:s framförhållningsarbete. Vi hoppas att artikeln också inspirerar andra organisationer att identifiera svaga hot och starka möjligheter i anslutning till dem. För att kunna tolka svaga signaler och hot krävs dock ett öppet sinne och vetgirighet för att utmana invanda uppfattningar. Hoten och möjligheterna konkretiseras när framförhållningsarbetets resultat utnyttjas till exempel som en del av den strategiska planeringen eller riskhanteringen. De svaga hot som vi presenterar har genom en process vidareförädlats och återkopplats till olika kontexter.

Svaga hot 2022

När till och med gamla hundar lär sig sitta

Vardagen har fyllts av många olika teknologiska assistenter. Till vissa apparater kopplar vi också mänskliga egenskaper. Till exempel robotdammsugaren kan med sitt namn och sin klumpighet verka mera som ett husdjur än som en maskin. Apparaterna styrs med olika funktioner, såsom beröring eller ljud, och i framtiden styrs de allt oftare med andra språk än engelska.

Hemmets röststyrda assistenter fungerar med enkla befallningar. För att åstadkomma den önskade funktionen förväntar sig de röststyrda apparaterna inte något artigt förhållningssätt med begäran eller tack. Forskning kring röststyrning har visat att man i takt med att röstyrda assistenter blir vanligare bör begrunda vilka möjliga långsiktiga effekter de har på barns sociala och kognitiva utveckling. Om den verbala identifieringsramen för en smart enhet är snäv, befarar man att den också påverkar barnens inlärning och empati. De verbala och icke-verbala interaktionssätten för barn som använder många smarta enheter kan därmed bli snävare. Om barnen strävar till att ta efter apparaterna, kopiera deras tonfall, ljudstyrka, betoning och intonation, kan empati, medkänsla och kritiskt tänkande enligt undersökningar försvagas.

Det krävs stor förståelse av användarna om hur de teknologiska assistenterna fungerar. Människors behov och livssituationer är samtidigt mycket varierande. Om de röststyrda assistenterna endast förstår saker som uttrycks på ett visst sätt, kan hjälpen och automatiseringen i anslutning till apparaterna inskränka på valfriheten och därigenom individens autonomi, om man endast kan göra de saker som den röststyrda assistenten förstår. På lång sikt kan det ses som ett hot om vi börjar prata med varandra på samma sätt som med apparater både i och utanför den digitala världen, även om användarvänlighet är en dygd inom digitaliseringen. Samtidigt är det skäl att beakta att hjälpmedel som röststyrning inte bara fungerar som underhållning, utan också erbjuder oumbärlig hjälp i många människors vardag. Då är det viktigt att teknologin utvecklas genom att utvidga diversiteten och bedöma teknologiernas effekter.

Starka möjligheter: Digitaliseringsutvecklingen går i allt högre grad mot en miljö som utgörs av bilder, ljud och märkesförmedling i stället för att vara textbaserad. Samtidigt framhävs engagerandet av flera sinnen och upplevelser. Med hjälp av teknologi, såsom röststyrning, kan man öka sätten att förverkliga autonomin och lösa saker på sitt eget sätt. Kanske ser vi i fortsättningen allt flera digitala tjänster som fungerar med röststyrning i Finland?

Digital marknad för varje hem

Många hem har så småningom förvandlats till en miljö med smarta enheter, där apparaterna inte bara är fjärrstyrda, utan också fungerar självständigt, kommunicerar sinsemellan, iakttar sin omgivning och samlar in data från den och kontinuerligt är uppkopplade till internet. Mängden sådan utrustning ökar och den smälter samtidigt in i miljön och bland våra saker. Hemmet och vardagen kan i och med dataekonomin och plattformstjänsterna skräddarsys också digitalt för det egna behovet.

Digitala tjänster som grundar sig på personifiering och profilering på såväl individ- som hushållsnivå kan hjälpa till att mäta och styra olika saker, bl.a. på ett sätt som är mer hållbart med tanke på tillgängliga resurser. Kravet på ”var och en ska ha en egen” ökar däremot också mängden data i systemen och kan därför öka riskerna kring informationssäkerhet och integritet. Samtidigt kan det skapa filterbubblor på individnivå och öka trycket på att skräddarsy servicesystemen och att systemen ska vara flexibla. När de digitala klyftorna är som störst kan de öka ojämlikheten mellan människor.

Ansvaret för att lära sig och att skapa i den digitala världen ligger hos den enskilda individen, som kanske annars också är i behov av hjälp. Man har inte heller nödvändigtvis någon expertis om apparaternas databaserade effekter ens där apparaterna säljs. Man kan också föreställa sig hur hemmen eller bostadsaktiebolagen kan bli förhandlingsplatser för privatlivet eller insamling av datapoäng, samt om ett ökat teknologiberoende och de digitala jättarnas tjänster. För att undvika att alla digitala ärenden och hur man löser dem faller på individernas axlar behövs nya mellannivåer mellan individen och regleringen. När det gäller framtiden är ett dolt hot för den digitala marknaden i hem och vardag också frågan om ifall det kvarstår något utrymme för en individ att inte vara i den digitala världen?

Starka möjligheter: Teknologiska hjälpmedel är inte bara underhållning, utan också nödvändiga för många människor. Digitaliseringen och smarta hjälpredor erbjuder lösningar som ger stöd i vardagen, när man till exempel kan följa med energiförbrukningen och få information om den egna hälsan, eller så underlättar automatiseringen vardagen för personer med funktionsnedsättning. Det är viktigt att de digitala tjänsterna byggs upp på ett etiskt sätt och genom att skydda personuppgifter, men så att man ändå utnyttjar fördelarna med digitalisering och möjliggörande teknologi. Kommer man i framtiden längre att behöva pruta på sina egna värderingar för enkelhetens och användbarhetens skull?

Konst nu, propaganda senare

Kreativa program som baserar sig på artificiell intelligens möjliggör automatiskt producerad text, bild, ljud och webbsidor med små insatser för aktörer som inte har de resurser som behövs för att producera dem. För många näringsgrenar, särskilt kreativa branscher, kan artificiell intelligens som en tjänst (AI as a Service) innebära betydande disruption både för branschens sysselsättning och inom affärslogiken. Exempel på AIaaS-tjänster är Dall-E, Stable Diffusion, GTP-3 och AIVA. De fokuserar på olika medier: bild, videor, text och ljud. Konstnärliga produkter är fascinerande, men det är lika viktigt att förstå att den bakomliggande tekniken också kan möjliggöra produkter som är problematiska för förvaltningen och samhället.

Ett möjligt hot är att nätbrottslingar, troll och illvilliga aktörer kan använda ny, enkel och öppen teknik snabbare och mer anpassningsbart än förvaltningen. Artificiell intelligens som tjänst gör det möjligt för vem som helst att använda AI-metoder, vilket kan leda till skickligare cyberbrottslighet, manipulering, propaganda och desinformation än i nuläget, i synnerhet i samband med syntetiska medier. Samtidigt frodas nätbrottslighet som en tjänst (Cybercrime as a Service) bättre än någonsin i de mörkaste gränderna på webben.

Ur agentskapets perspektiv fortsätter individens kravnivå och behovet av medvetenhet att öka även i fortsättningen. Skulle det vid denna ständigt allt suddigare gräns mellan den virtuella och verkliga världen behövas stödd eller assisterad digital mediekompetens?

Starka möjligheter: Som hjälpmedel möjliggör artificiell intelligens mycket, såväl inom kreativt arbete, förvaltning som i vår vardag, men den ersätter aldrig mänskligt arbete. Det finns skäl att fundera på var tekniken är bättre, men människan är bäst. Med hjälp av AI-tjänster är tröskeln lägre att pröva och försöka, eftersom de varken kräver kompetens eller inlärning. Men skulle de kunna erbjuda möjligheter för offentliga digitala tjänster? Har förvaltningen tillräckligt med kunnande och fantasi för att använda dem?

Artikelns författare: Joonas Aitonurmi, Maria Laukkanen och Marko Latvanen från MDB.

Illustrationer: Maria Laukkanen

Ett särskilt tack till Juho Reivo från MDB och Sitras team Digivalta ja demokratia.

De som är intresserade av MDB:s framtidsarbete och forskningssamarbete kan kontakta specialsakkunnig Joonas Aitonurmi, [email protected].